Ganska ofta måste jag önska mig tid. Alltså, somliga önskar sig en ny bil, en ny soffa, en ny dator, ett stort hus eller en ny fru. Jag brukar faktiskt önska mig tid, som en del utav mina övriga önskningar som kanske inte är särskilt märkvärdiga; hälsa, välgång, lycka och lansering av nya synthar. Varför önskar man sig tid? 
Jag hade gärna velat se mig själv i en tidlös och oförändlig värld, där allting stod stilla. Hade inte behövt oroa mig över att min bärbara dator blivit uråldrig, att min mobiltelefon hänger sig, att mitt mixerbord glappar i crossfadern. Usch, tänker jag när allt detta blir till verklighet… i verkligheten, i nuet. Varför jag tänker på sånt gör mig till en tidsönskande och eländig tänkare, som bara önskar sig evig tid till jul, för julen är på väg och önskelistor skrivs världen över. Undrar hur många som önskar sig tid? Undrar om jag får min tid som jag önskar mig? Jag är som en liten pojke vars två främre mjölktänder har fallit bort. 