Det var en tid då jag kunde blunda och programmera i SYS/EX på keyboarden. Jag visste exakt vilket kommando som gjorde vad, och jag hade t o m memorerat alla 127 ljuduppsättningar i min Roland RC-7:a. Fast, nu efter ungefär 2 år utan någon vidare avancerad MIDI-programmering har jag glömt allt. Egentligen var det bara enkla minnestekniker jag hade för att memorera alla variationer på ljud och inställningar till synthen.

Det var som om det vore igår, när jag spelade min nyinköpta NU-RAVE skiva hemma i Malmö. Soundet av psykadelisk rave med Carl Cox och vänner. På den tiden var det ingen som kände till R’n B eller modern hip-hop – så elektronisk musik var helt enkelt inte aktuellt bland ungdomarna heller. Istället lyssnade man på Backstreet Boys, Aqua och Blümchen, medan jag föll i trans på kvällarna. En unik känsla som snart ledde till ännu större intresse för elektronisk musik; nyskapande och unikt i mina öron. Men med åren har minnet börjat svika, för den tiden när jag analyserade musiken skrev jag vilka impulser musiken gav mig. För mig var musiken något visuellt eftersom jag ständigt strävade efter igenkännligheten av instrumenten och effekterna. Jag läste in mig på användarmanualer till olika synthar och lärde mig de olika namnen på ljuden, jag spelade upp ljuden via PCR, WAV och alla möjliga ljudformat på dator, CD och keyboard för att lära mig det.
Det var en unik nördstämpel jag fördelaktigt tillförde mig själv. Sällan kunde jag briljera med dessa konkreta kunskaper om ljuden, ända tills jag gjorde ett projekt i gymnasiet som slutligen kunde påvisa att all nördighet kring ljud och effekter satt sitt spår. Detta när jag skulle tillämpa kunskaperna för att skilja på kvartsstämda skalor, instrument och ljud. Det var en speciell stund att känna hur man har makten genom att lägga fram en bunt med papper som säger m.a.o “Såhär fungerar det!”. Jag måste erinra mig om att mina bortglömda hemligheter inte är så hemliga som jag trodde, inte så länge andra vet om mina hemligheter. Eller finns det något i ens hemligheter som inte förstås av andra än en själv?